Var tar jägarens pengar vägen stora skillnader i älgfonder väcker oro och krav på översyn
Sverige har en lång tradition av älgjakt, men hanteringen av de resurser jägare bidrar med genom fällavgifter är allt annat än jämn. En aktuell granskning visar att stora skillnader i hur dessa pengar används nu väcker frågor om transparens och rättvisa i älgförvaltningen.
En idé om självfinansiering – som spretat iväg
När riksdagen beslutade att älgförvaltningen skulle vara självfinansierad, vilade tanken på att fällavgifterna skulle räcka till hela processen – från administration till samordning. Tio år senare ser det dock mycket olika ut beroende på var i landet man jagar.
En granskning visar följande:
- Vissa län har stora överskott i sina älgvårdsfonder
- Andra går med årligt underskott
Dessa skillnader har fått jägare att ifrågasätta både modellen och dess genomförande.
Från nio dagar till fem heltidsjobb
Skillnaderna är minst sagt stora. Ett exempel:
- I Blekinge finansierar fonden endast nio arbetsdagar per år
- I Dalarna, Norrbotten och Jämtland räcker fonderna till fem heltidstjänster
Även vad det kostar att jaga skiljer sig markant:
- Norrbotten: 1,96 kronor per kilo älgkött
- Västra Götaland: 11,35 kronor per kilo
Många jägare ställer därför frågan: Går mina pengar dit de ska, eller försvinner de i ett system utan kontroll?
Brist på insyn göder misstänksamhet
En central kritik från jägare gäller den låga graden av transparens. Många länsstyrelser visar inte i detalj hur fällavgifterna används. Det finns:
- Inga krav på tydliga årsredovisningar
- Ingen standardiserad revision över hur pengarna fördelas
- Begränsad information om insamlade och spenderade medel
Denna brist på överblick får många att känna sig både undanskuffade och ovetande, trots att de själva är finansiärer av systemet.
Spargris eller säkerhetsnät?
Det faktum att vissa län samlat stora belopp i sina älgfonder väcker ytterligare frågor. Enligt granskningen kan vissa fonder driva verksamheten i över två år utan nya intäkter. Samtidigt:
- Fyra län har aldrig justerat sina fällavgifter sedan 2012
- Andra har ändrat avgifterna flera gånger
Resultatet liknar mer ett lapptäcke än ett enhetligt system, vilket underminerar både rättvisa och effektivitet.
En nationell översyn på sin plats?
Många röster höjs nu för att granska och kanske förändra systemet. Frågeställningarna är flera:
- Bör överskott användas för att sänka avgifterna?
- Kan medlen investeras i viltövervakning, forskning eller utbildning?
- Är det bra med buffertar för framtida kriser?
Kritiker menar att systemet blivit självgående snarare än dynamiskt och öppet, med för lite hänsyn till vad jägare faktiskt får tillbaka för sina avgifter.
Flera länsföreningar inom Svenska Jägareförbundet har nu börjat kräva:
- Tydligare redovisning
- Rättvisa avgiftsmodeller
- Bättre insyn i fondernas användning
I slutändan handlar det om förtroende – och om jakten ska kännas meningsfull även utanför skogen. Diskussionen har börjat, och varje jägare har en viktig roll i den framtida utvecklingen.