Illegal jakt minskar varg och björn i Skandinavien hot mot natur och framtidens rovdjurspolitik

Ja, absolut! Här är en kortare krönikeversion, mer personlig och med ett tydligare ställningstagande:

En tystnad som dödar mer än vargen

Det är inte vargen som hotar jaktkulturen i Skandinavien. Det är människorna som medvetet väljer att bryta lagen och ändå kallar sig jägare. Tjuvjakten på våra rovdjur är inget romantiskt motstånd mot myndigheterna, utan ett allvarligt angrepp på både naturen och vårt gemensamma förtroende för jakt som tradition.

Att vargstammen på bara två år nästan halverats längs gränsen mellan Norge och Sverige är inget annat än ett varningstecken. Och ändå råder det i vissa bygder en märklig tystnad. Man vet vad som händer i skogarna, men man väljer att se åt ett annat håll. Det är lika farligt som själva kulorna.

Försvinner rovdjuren, försvinner också mångfalden i våra ekosystem. Det handlar inte om siffror på ett papper, utan om balansen i naturen vi själva säger oss värna. Tjuvjägaren tror att han försvarar älgjakten – i själva verket skjuter han sönder förtroendet för hela jägarkåren.

Frågan vi måste ställa oss är enkel: vill vi leva i en natur där både människor och rovdjur har en plats, eller i en skog tystare än någonsin – för att vi valde att tiga när brotten begicks?

Det är dags att sluta acceptera tystnaden. För utan mod att säga ifrån riskerar vi att stå där, utan varg, utan björn och till slut också utan en hållbar jakt att vara stolta över.