Vargen tar över i Åsenhöga därför ställs älgjakten in och traditionen hotas

I höst blir det ovanligt tyst i skogarna kring Åsenhöga i Jönköpings län. Där tusentals jaktlag runt om i landet brukar förbereda sig för årets höjdpunkt – älgjakten – blir det ingen premiär alls. Anledningen? Vargen har redan tagit sin del, och mer än så.

Vargen äter upp förutsättningarna

Att ställa in en hel jakt är inget som görs lättvindigt. Men i Åsenhöga menar jaktlaget att älgstammen kort och gott inte räcker längre. På bara några år har vargreviret Mossjön tömt skogarna på så många älgar att det inte går att bedriva hållbar jakt.

– Vi ser en oroande utveckling. Älgarna blir helt enkelt för få. Om vi fortsätter att skjuta riskerar vi att slå undan benen för både viltförvaltning och själva jaktlaget, säger Gustaf Kvarnvik, sekreterare i områdets skötselgrupp.

När en tradition tystnar

Älgjakten är mer än bara jakt. För många är den en blandning av naturupplevelse, matförsörjning och kulturarv. Den fungerar också som ett viktigt verktyg för att hålla balans i skog och mark – mellan tallungskogar och klövvilt.

Därför gör beslutet extra ont. Det betyder inte bara färre middagar med älgkött på bordet, utan också att det sociala navet som jakten utgör för landsbygden tillfälligt försvinner.

– Det är klart att det känns tungt, många jägare har sett fram emot höstens jakt. Men vi vet att det är nödvändigt om vi vill att våra barn och barnbarn också ska kunna gå ut på älgpass här i framtiden, säger Kvarnvik.

En gammal konflikt i ny skepnad

Konflikten mellan rovdjur och traditionell jakt är långt ifrån ny. Men i takt med att vargstammen växer blir frågan allt mer påtaglig. Vargen påverkar älgarna både genom att faktiskt ta dem – men också genom att förändra deras rörelsemönster. Skogarna blir tystare och spåren färre.

I flera län har man redan sett samma utveckling: där vargrevir etablerar sig krymper älgstammen, och förvaltningsgrupperna tvingas fatta obekväma beslut.

Mer än ett lokalt problem

Situationen i Åsenhöga är egentligen större än bara några jaktlag i Småland. Den visar hur snabbt balansen i naturen kan förändras – och hur jaktpolitiken ofta hamnar på kollisionskurs med verkligheten ute i markerna.

Frågan som nu väcks är hur Sverige ska hitta en modell där både varg och älg får plats, och där jakten kan fortsätta vara den tradition och förvaltning som många räknar med.

Tills dess går jägarna i Åsenhöga in i hösten utan ljudet av skott i skogen och utan gemenskapen kring slaktboden. En ovanlig tystnad, som också är ett rop efter en större diskussion.

Vad tycker du?