Var tar jägarens pengar vägen stora skillnader i älgfonder väcker oro och krav på översyn

Sverige har en lång tradition av älgjakt, men hanteringen av de resurser jägare bidrar med genom fällavgifter är allt annat än jämn. En aktuell granskning visar att stora skillnader i hur dessa pengar används nu väcker frågor om transparens och rättvisa i älgförvaltningen.

En idé om självfinansiering – som spretat iväg

När riksdagen beslutade att älgförvaltningen skulle vara självfinansierad, vilade tanken på att fällavgifterna skulle räcka till hela processen – från administration till samordning. Tio år senare ser det dock mycket olika ut beroende på var i landet man jagar.

En granskning visar följande:

Dessa skillnader har fått jägare att ifrågasätta både modellen och dess genomförande.

Från nio dagar till fem heltidsjobb

Skillnaderna är minst sagt stora. Ett exempel:

Även vad det kostar att jaga skiljer sig markant:

  1. Norrbotten: 1,96 kronor per kilo älgkött
  2. Västra Götaland: 11,35 kronor per kilo

Många jägare ställer därför frågan: Går mina pengar dit de ska, eller försvinner de i ett system utan kontroll?

Brist på insyn göder misstänksamhet

En central kritik från jägare gäller den låga graden av transparens. Många länsstyrelser visar inte i detalj hur fällavgifterna används. Det finns:

Denna brist på överblick får många att känna sig både undanskuffade och ovetande, trots att de själva är finansiärer av systemet.

Spargris eller säkerhetsnät?

Det faktum att vissa län samlat stora belopp i sina älgfonder väcker ytterligare frågor. Enligt granskningen kan vissa fonder driva verksamheten i över två år utan nya intäkter. Samtidigt:

Resultatet liknar mer ett lapptäcke än ett enhetligt system, vilket underminerar både rättvisa och effektivitet.

En nationell översyn på sin plats?

Många röster höjs nu för att granska och kanske förändra systemet. Frågeställningarna är flera:

Kritiker menar att systemet blivit självgående snarare än dynamiskt och öppet, med för lite hänsyn till vad jägare faktiskt får tillbaka för sina avgifter.

Flera länsföreningar inom Svenska Jägareförbundet har nu börjat kräva:

I slutändan handlar det om förtroende – och om jakten ska kännas meningsfull även utanför skogen. Diskussionen har börjat, och varje jägare har en viktig roll i den framtida utvecklingen.