Staten pressas om fjälljakten växande kritik mot Justitiekanslern och osäker framtid för jakt och fiske i norr

Det stormar kring fjälljakten. Vad som en gång var en självklar del av den svenska jaktkulturen har förvandlats till en av de mest laddade politiska konflikterna i norra Sverige. Kärnfrågan är enkel men brännande: Vem ska ha makten över jakt och fiske på statens marker i fjällen?

“Staten abdikerar sitt ansvar”

En av de mest högljudda kritikerna är Isak From, socialdemokratisk riksdagsledamot från Västerbotten. Han anser att Justitiekanslern (JK) har valt en för defensiv linje och i praktiken lämnar ifrån sig beslutsmakten till samebyarna.

Hans budskap är tydligt: detta är inte en fråga som bör lösas genom domstolar och förlikningar, utan något som kräver politiskt ansvarstagande.

Girjasdomen – början på en ny epok

År 2020 förändrade Högsta domstolens beslut om Girjas sameby allt. Domen slog fast att samebyn hade ensamrätt att upplåta jakt och fiske på sitt område, trots att marken ägs av staten. Detta prejudikat inspirerade andra samebyar att driva liknande processer.

Kritiker menar att JK därefter slutat försvara rennäringslagen, som tydligt säger att samebyar inte själva får upplåta jakt och fiske. Dessutom har JK öppnat för förlikningar istället för att driva fallen till slutdomen, något som för många känns som beslut bakom lyckta dörrar.

Regeringen står bakom JK – men missnöjet växer

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) framhåller att regeringen har fullt förtroende för JK och att myndigheten fått ökade resurser, med hela 30 procent från 2022. Han betonar att JK spelar en central roll för förtroendet för rättsstaten.

Men bland lokalbefolkning, jägare och politiker växer missnöjet. Kritikerna menar att regeringen duckar för det politiska ansvaret. From lyfter dessutom fram kopplingar mellan regeringspartier och den liberala tankesmedjan Timbro som driver linjen om mer privatisering av statliga marker.

Mer än juridik – en fråga om kultur och identitet

För många handlar fjälljakten om mer än lagparagrafer. Den är en tradition, en livsstil, och en del av den kollektiva upplevelsen av de svenska fjällen. För jägare, fiskare och lokalbefolkning känns det självklart att statens marker är just statens – alltså allas.

Samtidigt menar andra att processen är en lång försenad upprättelse för samiska rättigheter. Här krockar två synsätt: det kollektiva arvet av fjälljakten och behovet av erkännande av samernas historiska rätt till marken.

Slutsatsen: En fråga som inte går att gömma

En sak står klart: fjälljaktens framtid kan inte avgöras i tysthet. Den är för viktig, för känslig och för grundläggande för att lösas i förlikningar utanför offentligheten.

Kommer staten fortsätta försvara rennäringslagen? Eller är vi på väg mot att samebyarna får ett betydligt större inflytande?

Domstolarna har redan börjat rita om kartan, men kraven på politikerna att ta ett öppet beslut växer för varje dag.

Snabbguide: De viktigaste aktörerna

• Staten: Äger markerna i fjällen och vill upprätthålla lagstiftningen. En del menar dock att staten viker sig för lätt i juridiska processer.
• Samebyarna: Ser Girjasdomen som en bekräftelse på gamla rättigheter att själva bestämma över jakt och fiske i sina områden.
• Jägarna och lokalbefolkningen: Oroade över att en tradition som betraktas som gemensam och öppen för alla gradvis blir mer begränsad och kontrollerad.

Kvar står en konflikt som rör inte bara rättigheter och lagar, utan också identitet, kultur och framtiden för fjällens öppna landskap.