Staten fortsätter trots Girjasdomen striden om samernas jakt och fiskerättigheter

När Högsta domstolen 2020 gav Girjas sameby ensamrätt att bestämma över jakt och fiske inom sitt område blev det en juridisk bomb som ekade långt utanför fjällvärlden. Domen slog fast att samebyn, tack vare urminnes hävd, hade makten att avgöra vem som fick jaga och fiska – inte staten. För många såg det ut som en historisk vändpunkt i frågan om samernas rättigheter.

Men trots den tydliga förlusten tycks staten inte beredd att byta strategi. Istället fortsätter man på samma linje i de nya processerna, där flera samebyar nu kräver samma sak som Girjas redan fått.

JK följer gamla fotspår

Det är Justitiekanslern, Thomas Bull, som numera sitter vid rodret i de här målen. När han i våras klev in i uppdraget valde han att inte ta upp en av de mest kontroversiella bitarna – själva upplåtelseförbudet i rennäringslagen. Alltså den paragraf som säger att samebyar inte själva får upplåta jakt och fiske på statens marker.

Istället håller Bull fast vid samma argumentationslinje som staten använde i Girjasfallet: att tvisten ska avgöras utifrån urminnes hävd, inte genom att ifrågasätta själva lagen.

– Att plötsligt byta ingång vore varken rimligt eller effektivt. Processerna har redan pågått i flera år, säger han.

”Staten lägger sig platt” – men är det så enkelt?

Kritiken har förstås inte låtit vänta på sig. Vissa menar att staten duckar det verkliga problemet och därmed lämnar walkover, medan andra anser att en ny prövning av rennäringslagen skulle kunna ta åratal – och dessutom riskera att sluta i ett ännu mer osäkert resultat.

Bakom kritiken ligger en större fråga: är rennäringslagen faktiskt förenlig med grundlagen och Europakonventionen, eller står den på juridiskt skakig mark?

Historien som spökar

Det är inte första gången svenska domstolar prövar dessa frågor. Redan i det så kallade Skattefjällsmålet 1981 kom Högsta domstolen fram till att rennäringslagen inte stred mot grundlagens förbud mot diskriminering. Men juridiken har utvecklats sedan dess.

I dag finns ett starkare internationellt skydd för mänskliga rättigheter, något Bull själv påpekar gör rättsläget mer osäkert nu än då. Kanske är det just den osäkerheten som gör att staten inte vill öppna hela frågan på vid gavel igen.

Politik på avstånd

Skulle regeringen kunna gå in och peka med hela handen? I teorin ja – men i praktiken nej. Enligt Thomas Bull finns det inte någon tradition i Sverige att politiker styr enskilda domstolsprocesser. Här håller man snarare ett konsekvent armlängds avstånd.

Mycket mer än jakt

Bakom alla juridiska termer och långa processer finns en fråga som rör mer än bara några samebyars rätt att skriva jaktkort. Det handlar i grunden om vem som bestämmer över enorma områden av norra Sveriges fjäll och skogar.

Ett slutligt jurdiskt avgörande skulle kunna påverka både hur jakten organiseras och hur naturen förvaltas i framtiden. Staten har alltså valt att stå kvar på samma sida som innan – med Girjasdomen som mall, snarare än att ta striden om rennäringslagens verkliga tyngd. Men frågan hänger kvar: borde vi inte en gång för alla reda ut om lagen faktiskt håller när den ställs mot grundlagen och internationella konventioner?