Nya vapenlagen skakar jakt-Sverige – oro för godtycke och osäker framtid för jägare

När regeringen presenterade sitt förslag till en ny vapenlag lät det som en lättnad för landets jägare och sportskyttar. Reglerna skulle bli tydligare, byråkratin mindre krånglig och tillstånden enklare att hantera. Men bland många som berörs växer nu en annan känsla – oro. Flera röster inom jaktvärlden beskriver förslaget som en trojansk häst: det ser ut som en förenkling, men riskerar i praktiken att göra livet svårare för de laglydiga vapenägarna.

När förenkling blir godtycke

En av de mest omdiskuterade punkterna handlar om den nya formuleringen att en licens kan nekas om ett vapen ”innebär en betydande risk för allmän ordning och säkerhet”. På ytan låter det kanske rimligt – vem vill ha farliga vapen i omlopp? – men många är bekymrade över att uttrycket är så öppet för tolkning. Kritiker menar att det ger Polismyndigheten för stort svängrum att själva avgöra vad som utgör en risk, vilket kan leda till beslut som upplevs som godtyckliga.

Det handlar inte bara om juridik, utan om förtroende. Flera jägare befarar att licenser kan nekas eller dras in på oklara grunder, till exempel på grund av ett vapens utseende snarare än dess faktiska funktion.

Tillsyn i stället för femårslicenser – ny trygghet eller ständig oro?

En annan förändring som väcker frågor är att dagens femårslicenser ska försvinna och ersättas av ett löpande tillsynssystem. Tanken är att göra processen smidigare, men många ser istället risken för en ny typ av osäkerhet.

Nu ska polisen kunna begära intyg på att vapnet fortfarande behövs – när som helst. Missar man ett brev eller en tidsfrist riskerar man att stå utan licens över en natt. Det skapar, menar kritikerna, en känsla av ständig beredskap i stället för den stabilitet dagens system erbjuder.

Halvautomater i skottgluggen

Förslaget att förbjuda vissa halvautomatiska vapen som kan använda magasin med fler än tio patroner har också fått många att reagera. Regeringen vill komma åt vapen av så kallad ”militär typ”, men definitionen upplevs som både vag och orättvis. Många civila jakt- och tävlingsvapen skulle kunna omfattas, trots att de aldrig varit tänkta för militärt bruk.

Resultatet? Laglydiga jägare kan tvingas göra sig av med fullt lagliga, ofta dyra vapen – utan att det nödvändigtvis påverkar tillgången på olagliga vapen i samhället.

Ekonomiska smällar

Regeringen har lovat att den som mister sitt vapen ska få ersättning motsvarande marknadsvärdet vid köpet. Men här finns ett stort men. Många jägare har investerat betydande summor i tillbehör – kolvar, kikarsikten och avtryckare – som inte ersätts. För vissa handlar det om utrustning värd tiotusentals kronor.

När allt det plötsligt riskerar att bli värdelöst, är det inte konstigt att besvikelsen är stor.

Ett skakigt rättsläge

Kärnan i kritiken handlar till slut om rättssäkerhet. Många befarar att den nya lagen flyttar makten från riksdag och regering till Polismyndigheten, genom formuleringar som ger stort tolkningsutrymme. Det gör det svårt för enskilda vapenägare att veta exakt vad som gäller – och lika svårt att försvara sig om något går fel.

Motståndarna menar att kampen mot illegala vapen borde vara prioriteten. Laglydiga jägare, säger de, ska inte behöva oroa sig för att plötsligt hamna på fel sida om lagen.

Vad tycker du?
Är regeringens förslag ett steg mot smidigare regler – eller riskerar det att straffa de som redan följer lagen? Diskussionen lär fortsätta runt jaktkojor, skjutbanor och fikabord länge till.