När snön uteblir tar kameror och naturvänner över rovdjursspårningen i Västmanland
Det blev en tuff vinter för rovdjursspårarna i Västmanland – men inte omöjlig. Trots att snön nästan lyste med sin frånvaro lyckades länsstyrelsen ändå få ett hyfsat grepp om hur det står till med varg och lodjur i länet. Nyckeln? En kombination av teknik och engagemang från vanliga människor ute i skog och mark.
Snön uteblev – men djuren spårades ändå
Vinterns varg- och lodjursinventering hade alla odds emot sig från start. Utan det vita täcket som vanligtvis avslöjar spår och rörelser i markerna, hade det kunnat bli ett år med tomma händer för länsstyrelsens vilthandläggare.
Men så blev det inte. För trots väderleken kunde man konstatera att antalet vargrevir faktiskt ökat jämfört med tidigare år. Lodjuren däremot verkar hålla sig undan – eller kanske till och med minska i antal. Exakta siffror får vi först till hösten, men trenden är tydlig: lodjuren är svårare att hitta när snön uteblir.
– Utan hjälp från viltkameror och rapporter från allmänheten hade vi haft ett betydligt sämre underlag i år, säger en representant från länsstyrelsen.
Ögon i skogen – viltkamerornas plats i detektivarbetet
För att få koll på vargens framfart och lodjurets mer svårfångade rörelser, har myndigheten placerat ut viltkameror på strategiska platser i skogen. Kamerorna reagerar på rörelse och fångar bilder dygnet runt – och det har gett resultat.
- Flera bilder har fångat vargpar på vandring
- Spår av valpar har dokumenterats
- Tydliga revirmarkeringar har observerats
Allt sådant som annars hade krävt timmar av snöspårning i fält. Att flera områden kan bevakas samtidigt är ett enormt plus, särskilt när resurserna är begränsade och vädergudarna inte samarbetar.
Jägarna och naturälskarna – underskattade hjältar
Tekniken i all ära – men utan människorna som faktiskt rör sig ute i terrängen hade vinterns inventering varit halvt om halvt. Jägare, friluftsmänniskor och andra skogsälskare har spelat en ovärderlig roll genom att rapportera in spår, spillning och observationer via plattformar som Rovobs.se.
– Vi är otroligt tacksamma att så många hör av sig. Det visar att rovdjursinventeringen inte bara är vårt jobb. Det är faktiskt ett gemensamt ansvar, säger vilthandläggaren.
Därför spelar det roll
Att hålla koll på våra rovdjur handlar inte bara om nyfikenhet – det är avgörande för hur vi hanterar jakt, skydd och själva balansen i vildmarken. Resultaten från inventeringen används i beslut om exempelvis:
- Skyddsjakt
- Jaktkvoter
- Åtgärder för bevarandebiologi
Det påverkar i förlängningen både naturvård och politik. Och ja – just lodjur och varg rör upp känslor. Inte bara hos biologer, utan också hos jägare, lantbrukare, och helt vanliga skogsflanörer.
En mer fullödig sammanställning av hur många vargar och lodjur som faktiskt rör sig i Västmanland väntas alltså i höst, när all insamlad data hunnit analyseras.
Men en sak står redan klar: när vintern sviker, då kliver kamerorna – och människorna – fram som skogens nya spårare.