Markus Norgren och rekordälgen i Västernorrland en jaktberättelse om mod hundkraft och minnen för livet

En kylig septembermorgon i de täta skogarna i Västernorrland fick Markus Norgren vara med om något som många jägare bara kan drömma om. Efter fem timmars envis jakt, fylld av spänning och tålamod, fällde han en älgtjur som snart skulle beskrivas som ett riktigt rekorddjur. Men för Markus handlade ögonblicket om långt mer än troféns storlek – det var en hyllning till hans jämthund, Kougstabackens Torkel.

En jakt som började som vilken premiärdag som helst

Jakten tog sin början utan någon särskilt dramatisk underton. Markus släppte sin hund Torkel, som snabbt tog upp spåret. Snart dånade hans ståndskall mellan granarna – ett tydligt tecken på att något stort hade stannat i skogen.

Älgtjuren vägrade dock ge sig. Gång på gång bröt den ut ur situationen och försvann djupare in bland träden. Men Torkel gav inte upp. Med ett okuvligt mod och en röst som aldrig tystnade tvingade han tjuren att om och om igen stanna upp.

När hjärtat stannade för en sekund

Timmarna gick, och Markus smög sig till sist på djuret. Pulsen rusade, andetagen var korta. Men i just det ögonblick då han närmade sig, vände tjuren plötsligt. I ett oväntat utfall kastade sig den massiva älgen rakt mot honom.

“Han kom nästan över mig,” berättar Markus med ett eftertänksamt leende. “Det var på håret. Lite väl nära.”

Med snabba steg hann han undan, och tack vare Torkels orubbliga skall fick Markus till slut det rätta läget. Skottet small, och den enorma tjuren föll.

Ett djur som redan blivit en snackis

När hornen senare mättes visade det sig vara en älg som placerade sig högt på listan över medaljälgar i regionen. Ett sådant djur blir snabbt ett samtalsämne, särskilt bland jägare som vet vilken prestation det krävs för att nå dit.

För Markus själv var siffrorna mindre viktiga. Han pekar istället på den outtröttliga hunden: “Det här var Torkels jakt. Jag sköt – men det var han som gjorde jobbet.”

Hunden som hjältens verkliga ansikte

För älgjägare är samspelet med hunden ofta det som ger jakten dess verkliga mening. Det är rytmen i ståndskallet, samspelet som kräver tyst kommunikation och känslan av att man tillsammans driver jakten framåt. Den här dagen visade Torkel sin fulla potential – en älghund med allt som krävs för en framtid fylld av jaktsuccéer.

Belöningen uteblev förstås inte. Markus ler när han minns hur Torkel mottogs efter jakten: “Massor av beröm, klappar och mat. Precis som han förtjänade.”

Mer än jakt – en tradition som förenar

Historien om Markus och rekordälgen är ett levande exempel på varför älgjakten har en så djup plats i det svenska kulturlivet. Den handlar inte bara om kött i frysen eller siffrorna på en trofé. Den handlar om tradition, gemenskap, spänning och – kanske mest av allt – bandet mellan hund och människa.

Och ibland, när alla dessa element sammanfaller, föds berättelser som den Markus nu bär med sig. Berättelser om ögonblick som aldrig bleknar, utan blir minnen för livet.