Kvinna döms för jaktbrott efter att ha försökt rädda vilda harungar – här är hela historien
Det som började som ett försök till att rädda två små harungar utvecklades snabbt till ett juridiskt ärende där medmänsklighet ställdes mot lagtext. En kvinna från Västra Götaland dömdes för jaktbrott efter att ha tagit hand om två föräldralösa djurungar – trots att hennes avsikt inte var att bryta lagen, utan att hjälpa.
En promenad som ledde till rättegång
I augusti 2024 var kvinnan ute på en promenad när hon såg en död hare vid vägkanten och bredvid den, två små harungar. Av omsorg tog hon med sig djuren hem med avsikten att ta hand om dem tills de kunde klara sig själva. Hon uppgav att hon varit i kontakt med Länsstyrelsen och fått ett muntligt godkännande.
Men enligt Länsstyrelsen stämmer detta inte. De hävdar att sådana tillstånd aldrig ges muntligt och endast utfärdas till personer med relevant utbildning och tillstånd. Privatpersoner får inte hantera eller rehabilitera vilda djur på egen hand.
Husrannsakan efter anonymt tips
Någon månad senare genomförde polis och Länsstyrelse en husrannsakan hos kvinnan efter ett anonymt tips. De fann harungarna i en bur i köket, med inredning som leksaker och andra detaljer typiska för sällskapsdjur.
Länsstyrelsen bedömde att harungarna blivit för vana vid människor, och att de inte längre skulle klara ett liv i det vilda. Kort därefter beslutades att de skulle avlivas.
Dom för jaktbrott – trots goda avsikter
Kvinnan dömdes i Göteborgs tingsrätt för jaktbrott. Hon saknade både tillstånd för vilthantering och rätt att ingripa på någon annans jaktmark. Straffet blev:
- 50 dagsböter à 50 kronor, totalt 2 500 kronor
Trots att hon handlat av omtanke mot djuren, ansåg tingsrätten att hon brutit mot jaktlagens bestämmelser. Rätten menade att djurens välmående och naturliga beteenden inte kunde garanteras i den situation som uppkommit.
En större symbolfråga
Målet belyser ett större dilemma mellan lagen och medmänskliga handlingar. Fallet väcker frågor om hur mycket handlingsutrymme en privatperson egentligen har när vilda djur är i fara, samt om lagen bör ta större hänsyn till god vilja i krissituationer.
Viltförvaltning är en noggrant reglerad del av svensk lag, skapad för att skydda både djur och ekologi. Men ibland kan omsorgsfulla handlingar – även i god tro – hamna i konflikt med dessa regelverk.
Frågor vi lämnas med
- Hur ska lagen väga medmänsklighet mot regelverk?
- Borde det finnas en tydligare väg för att tillfälligt hjälpa vilda djur lagligt?
- Kan utbildning och information för allmänheten minska risken för liknande fall?
I slutändan är detta inte bara berättelsen om två harungar – utan om gränsen mellan att göra rätt och att göra gott. Kanske är det där lagen har sin största utmaning.