Jakthundstrender 2025 Nya europeiska raser tar plats i svenska skogar och hem

Det är valpsäsong i Sverige – och när Agria nyligen släppte årets statistik dök en tydlig ny trend upp: svenska jägare börjar blicka utanför landets gränser när de letar efter sina fyrbenta jaktkamrater.

Inte för att de traditionella älg- och fågelhundarna är på väg bort – långt ifrån. Men intresset för lite mer ovanliga, ofta europeiska raser växer riktigt snabbt just nu.

Franskt och ungerskt i topp

Den här sommaren har en fransk jaktkamrat klivit längst upp på listan: griffon fauve de bretagne. Rasen är något av en doldis i Sverige, men har på kort tid blivit allt vanligare i registreringen av jakthundsvalpar. På andra plats hittar vi den ungerska vizslan, en elegant stående fågelhund som lockar jägare som vill ha en mångsidig hund – lika redo för fälten som för skogarna.

Varför just nu? Enligt Agria vill många jägare prova något nytt, något mer specialiserat. De klassiska svenska raserna är pålitliga, men erbjuder inte alltid exakt den variation som vissa jägare söker.

“En tydlig europeisk trend”

– Just nu är det framför allt de europeiska raserna som ökar mest i popularitet. De är fortfarande ganska ovanliga här, men procentuellt sett växer de snabbast, vilket gör dem till en spännande trendspaning, säger Patrik Olsson, Sverigechef på Agria.

Det betyder att allt fler jägare väljer att korsa landsgränserna för att hitta rätt hund – ofta för särskilda jaktformer eller marker där en annan typ av hund kan göra jobbet bättre.

Taxen – storfavorit, men mest i staden

Samtidigt finns det en annan solklar vinnare när det gäller valpregistreringar i Sverige: taxen. Den lilla, långryggiga hunden ökar explosionsartat, men inte främst som jakthund – utan som älskad sällskapshund. Många av de nya taxarna följer alltså inte med till älgpasset, utan till stadens parker och soffhörn.

Jämthunden – stadig som en gran

Trots den nya vågen av franska och ungerska influenser är det ändå jämthunden som behåller tronen som Sveriges mest populära jakthund. Den är fortfarande självklar för många som jagar älg – en pålitlig symbol för den svenska jaktkulturen och dess traditioner.

En glimt av framtiden

Det vi ser nu är alltså inte en revolution, utan snarare ett långsamt skifte. De utländska raserna är fortfarande antalsmässigt små, men deras ökningar visar på ett rastlöst sug efter förnyelse och variation. Svenska jägare verkar mer nyfikna än någonsin på att bredda sin hundkultur.

Och kanske är det just där framtiden ligger: en svensk jaktkultur där det nordiska arvet möter nya europeiska influenser – sida vid sida i skogen.

Vad tycker du som läsare? Är det spännande med fler utländska hundar i jaktmarkerna, eller riskerar vi att glömma bort våra egna traditioner?