Jägare frias efter misstänkt olovlig småviltsjakt i Jämtlandsfjällen – bevisen höll inte i rätten

Det började som en vanlig höstdag i Jämtlandsfjällen – klar luft, tysta vidder och ripor som håller sig lågt i blåsten. Men för en kvinnlig jägare slutade dagen med något helt annat än en lyckad tur i naturen. Hon stod plötsligt åtalad för olovlig småviltsjakt på statens mark.

Nu har Östersunds tingsrätt sagt sitt: bevisen räckte inte. Kvinnan frias från alla misstankar.

En middagssnackis bland jägare

Historien tog fart när en annan jägare i området tyckte sig se två personer med tre fågelhundar – och bestämde sig för att filma. En av hundarna ska ha stått för fågel, och det väckte misstanken om pågående riptjakt utan tillstånd. Vittnet menade sig känna igen de två jägarna, främst på rösten hos kvinnans jaktkamrat.

Den åtalade kvinnan har hela tiden nekat. Enligt henne var det vilodag för både henne och hennes jaktvän, ingen jakt, inga skott, ingenting.

När bevisen inte håller

I rätten föll filmningen snabbt igenom som bevis. Bildkvaliteten var för dålig för att någon skulle kunna identifieras, och någon tydlig aktivitet som faktiskt visade jakt gick inte heller att se. Domstolen lade dessutom märke till att flera andra jägare befann sig i området samma dag – men att ingen av dem hade hörts i utredningen.

Slutsatsen blev tydlig: det fanns för många frågetecken och för få faktiska bevis. Åtalet lades ned och kvinnan gick fri.

Mer än bara en rättssak

Fallet kan verka litet, men det väcker större frågor:

• Hur starka måste bevisen vara för att någon ska dömas för jaktbrott?
• Hur väger man rättssäkerhet mot kampen mot olaglig jakt?

Tingsrätten påminner i domen om den grundläggande rättsprincipen – att åklagaren måste visa bortom rimligt tvivel att brott har begåtts. I det här fallet höll inte bevisningen hela vägen.

Och så, i slutändan, står kvinnan åter fri att jaga – lagligt, den här gången utan kameror i hasorna.