Höjd avgift för älgjakt i Västmanland trots minskande älgstam väcker oro bland jägare

Jägare i Västmanland kan i höst förvänta sig ett högre pris för sin älgjakt – inte för nya utrustningar, utan för själva nöjet att fälla ett djur. Länsstyrelsen har beslutat att höja fällavgiften rejält trots att antalet älgar minskar. Från och med nästa jaktår kostar det 1 100 kronor att fälla en vuxen älg och 300 kronor för en kalv. Det innebär en höjning på 22 procent för vuxna älgar och en fördubbling av kostnaden för att fälla kalvar.

En krympande älgstam

Älgstammen har under flera år minskat i Sverige, och särskilt i Västmanland. Skälen är både ekologiska och ekonomiska. Skogsindustrin har länge förespråkat färre älgar för att skydda ungskog, medan naturvänner oroar sig för ekosystemets balans och jaktens framtid som tradition.

Älgförvaltningen ska enligt regelverket vara självfinansierad. Det betyder att de intäkter som kommer in genom fällavgifter ska täcka kostnaderna för allt från viltinventeringar till administration och stöd för förvaltningsgrupper. Men när det skjuts färre älgar, minskar inkomsterna – därav behovet av högre avgifter för att hålla systemet igång.

”Det känns orimligt”

Bland jägarna väcker höjningen blandade känslor. Vissa accepterar höjningen som ett nödvändigt ont, medan andra är mer kritiska.

“Det känns orimligt att betala mer för något som vi samtidigt uppmanas att skjuta mindre av”, säger en jägare i en intervju med Svensk Jakt.

Debatten växer: hur mycket ansvar ska egentligen läggas på jägarna i en tid då stammen är i tillbakagång? Finns det risk att större ekonomisk press minskar engagemanget för jakt – och därmed förvaltningen i stort?

Nationell trend

Västmanlands beslut följer en större trend i Sverige. Flera andra län har också höjt sina fällavgifter i jakten på att få sina budgetar att gå ihop. Det påverkar hela systemet, där fällavgiften blivit en allt viktigare inkomstkälla – samtidigt som antalet fällda älgar minskar.

Det har lett till en ond cirkel: färre älgar ger mindre intäkter, vilket leder till högre avgifter, vilket i sin tur riskerar att minska intresset och möjligheten för jakt. Allt medan frågor om den biologiska mångfalden och skogsbrukets krav fortsätter att skapa motsättningar.

Fakta i korthet:

Frågan återstår: Är detta en rimlig lösning, eller är det kanske hela systemet som behöver ses över?