465 björnar får fällas i årets licensjakt 2025 – historiskt hög kvot väcker stark debatt i Sverige
I år är det många ögon som riktas mot skogarna i norr – och ännu fler mot siffran 465. Det är nämligen så många björnar som får fällas i årets licensjakt, en av de största tilldelningarna vi sett på länge. Redan från premiärdagen den 21 augusti märktes trycket: jaktlagen var ute tidigt och uppkopplade följare höll andan framför sina skärmar. Björnjakten är, om något, ett årligt drama mellan tradition, förvaltning och debatt.
Vem bestämmer – och hur följer man jakten?
I praktiken är det länsstyrelserna som styr detaljerna. De fördelar kvoten i sina respektive områden, uppdaterar när djur fälls och rapporterar till databasen Rovbase. Just Rovbase är lite som jaktens resultattavla – där visas dag för dag hur siffrorna förändras och hur snabbt kvoterna tickar ner. För både jägare och nyfikna skapar det en nästan sportliknande spänning.
Hur fort fylls kvoten?
Historiken visar ett tydligt mönster: de första dagarna går det undan. Ofta kan över 100 björnar rapporteras redan under premiärdygnen. Statistikuppdateringarna kommer dock först när rapporterna registrerats, så ibland är verkligheten ute i skogen några steg före siffrorna på skärmen.
Varför jagas björn alls?
Bakgrunden till licensjakten är komplex. Det handlar inte enbart om jakttradition, utan om förvaltning och samexistens. Tre vanliga motiv som brukar lyftas är:
- Förvaltning: Att hålla stammen på en nivå som är långsiktigt hållbar.
- Rovdjursbalans: Minska konflikter både med andra rovdjur och med tamboskap eller renar.
- Acceptans: Att skapa förtroende hos lokalbefolkning i björntäta områden.
Samtidigt finns kritik: inventeringar har visat en viss minskning i stammen de senaste åren, vilket får en del att ifrågasätta om 465 djur verkligen är klokt att ta ut i år.
Olika regioner, olika verkligheter
Norrland står som vanligt för den största delen av jakttrycket – det är här både majoriteten av björnstammen och de flesta konflikterna finns. I vissa andra regioner är tilldelningen betydligt mindre, ibland noll. Skillnaderna mellan länen är ett direkt resultat av hur ojämnt björnarna är fördelade över landet.
Vill du följa utvecklingen?
För den som är nyfiken finns Rovbase alltid några klick bort. Här framgår status län för län, och när ett område nått sin kvot annonseras jaktstoppet direkt. Den digitala öppenheten gör att allt fler följer jakten som en realtidsberättelse snarare än bara en lokal händelse ute i skogen.
Den återkommande frågan
Är årets nivå rimlig – för hög, eller kanske till och med för låg? Här går meningarna isär. För vissa är 465 björnar ett alldeles för hårt ingrepp, för andra ett nödvändigt steg för att skydda renar, tamboskap och även andra viltstammar. Vad framtida tilldelningar landar på återstår att se, men klart är att diskussionen lär fortsätta – lika intensiv som alltid.
Vill du att jag tar fram en komplett län-för-län-grafik över utvecklingen från 2007 fram till i år? Det skulle ge en tydligare översikt och sätta årets siffror i perspektiv.