Jaktmetoder

Vakjakt innebär att jägaren placera sig på en plats oftast under soluppgång eller solnedgång där jägaren tror att viltet ska dyka upp. Det kan vara vid en viltstig eller kända betesplatser. Jägaren måste placera sig på lämpligt skotthåll och utan att bli upptäckt av viltet. Ett bra hjälpmedel för detta är ett jakttorn, det ger en bra synfält, djuret får inte lika enkelt vittring och man blir inte lika enkelt upptäckt. Dessutom blir skotten mycket säkrare då man skjuter ner mot marken. Vakjakt brukar man oftast kombinera med smygjakt om man har ett större område som man jagar på. De vilt man oftast brukar jaga under vakjakt är rådjur, vildsvin, hjort, räv och bäver. Kula är den sorts vapen som oftast används och kalibern varierar beroende på vilket vilt man jagar.

Åteljakt är en slags vakjakt, men att jägaren lockar viltet genom att lägga ut mat. De vilt som oftast jagas via åteljakt är vildsvin och räv. Man får inte lägga ut vilken mat som helst enbart naturligt foder som majs, potatis och slaktavfall från vilda djur. Livsmedel man verkligen aldrig ska använda som livsmedel är t.ex bröd, makaroner och sötsaker.

Ordet pyrsch kommer från tyskan och betyder smyga. Smygjakt innebär att jägaren smyger i lugn och ro för att komma åt viltet med ett säkert skott. Bästa tiden på dygnet att smygjaga är under morgonen och kvällen. Det är inte enkelt att smyga det gäller att man har koll på vinden, en god kännedom om marken och vet vart viltet rör sig samt vart kulfånget finns. Nästan allt vilt går att smygjaga men det vanligaste är rådjur, hjort, vildsvin och  räv. Vilket vapen man ska använda beror på viltet men det vanligaste är kula, men hagel för fågel.

Drevjakt innebär att man driver viltet och kan både bedrivas med eller utan jakthundar. När man använder sig av människor som går i en drevkedja och motar viltet kallas klappjakt. Klappjakt är intensivt då drevkarlarna är väldigt högljudda då de skriker och klappar med händerna och det leder till att djuren kommer till skyttarna med en väldigt hög fart.  Förekommer oftast när man jagar småvilt alltså rådjur, hare och räv. Mindre drevkedjor används när man jagar större vilt som älg, vildsvin och hjortar det kallas tryckjakt. Vilket innebär att den mindre drevkedjan tyst och försiktigt motar ut viltet till pass skyttarna. Sedan kan man också använda sig av drivande hundar som driver viltet till pass skyttarna. Det finns både hundar som driver viltet i längre sträckor och kortdrivande hundar som arbetar i hundförarens närhet. Drivande hundar förekommer oftast när man jagar småvilt som rådjur, hare och räv, men även när man jagar vildsvin, hjort och älg.

En ställande hund innebär att hunden ställer viltet genom att få viltet att stanna och skälla ståndskall. Sedan smyger jägaren alltså hundföraren fram och försöker skjuta viltet. Denna sorts jaktmetod använder man främst när man jagar älg, vildsvin och grävling. De hundraser man oftast använder är spetsraserna gråhund, jämthund och laika med mera.

Skyddsjakt innebär att man jagar vilt för att förebygga skador. Det vanligaste viltet jägare bedriver skyddsjakt på är vildsvinen som man ej behöver någon speciell tillstånd för då de är jaktbara året runt. Man skjuter dom under tider på året när de är ute på åkrarna och gör stor skada för bönderna. Dock kan man ansöka skyddsjakt för vilt som ej är lovliga under den jakttiden eller vilt som ej får jagas i Sverige till exempel varg. Det gäller att vissa krav från länsstyrelsen ska vara uppfyllda för att ansökningen ska bli godkänd. Vissa vilt får man avgöra själv om det behövs skyddsjakt exempelvis räv. Då man får på eget initiativ avgöra om det behövs skyddsjakt på årsunge av rödräv för att tillgodose viltvården.

Lockjakt innebär att man lockar viltet genom att härma olika vilts läten. Genom att få ut det rätta lätena använder man sig av olika lockpipor. De vilt som oftast jagas via lockjakt är räv, rådjur, olika fåglar och älg. För att förenkla lockandet kan man använda sig av olika bulvaner som gör att viltet man lockar fäster blicken på bulvanerna vilket minimerar att jägaren blir upptäckt.

Fällfångst innebär jakt där man använder sig utav en fälla. En fälla under jakt används för att fånga eller avliva djuret. Det finns alltså två typer av fällor för jakt, en för att fånga viltet och en för att avliva viltet. Självklart får du enbart sätta ut fällor på den marken du har jakträtt på. Fällorna måste dock vara godkända ut av Naturvårdsverket annars är de olagliga att använda. De finns att köpa hos olika jakthandlare i Sverige. Exempel på vissa djur där man använder sig av en fälla som ej avlivar viltet är räv och grävling. Sedan finns de fällor som avlivar viltet och de används exempelvis på mård.

Grytjakt är som det låter jakt i gryt, där man använder sig utav en grythund, eller en tamiller om man jagar grytjakt på kanin. De vilt som jagas i gryt är räv, grävling, mårdhund och kanin. De hund man oftast använder sig utav är terrier och stövare. Stövaren letar upp viltet på marken och terrien jagar ut viltet om den går ner i sitt gryt. Tamillern används som sagt när man jagar vildkanin, denna jaktform sker främst på Gotland där man under vissa år har problem med kaninerna.

En stående fågelhund är en hund som ställer fåglar och sedan när jägaren gör sig redo skrämmer hunden fåglarna så att jägaren kan gå på skott. Efter skottet apporterat hunden och ger jägaren den skjutna fågeln. Fågelhundar måste ha hög samarbetsvilja och det krävs mycket dressyr. Fjällripa är en vanlig fågel man jagar med stående fågelhund.

Trädskällare är en ståndhund som ställer viltet upp i träd. Oftast använder trädskällare för jakt på tjäder, men även ekorre och mård.

Bulvaner är konstgjorda fåglar som ska locka andra fåglar till jägaren så de kommer in på skotthåll. Duvjakt använder man sig utav duvbulvaner som man lägger ut på ärtåkern vilket lockar andra duvor till jägaren som sitter i ett gömsle. Under lockjakt på kråka kan man använda sig utav en uvbulvan som kråkfåglarna går till attack mot och kommer in i skotthåll för jägaren som sitter gömd. Vettar är bulvaner fast man använder dom på vattnet som ska locka sjöfåglar att slå på vattnet nära gömslet.