Skottpengar i Sverige från medeltida tradition till modern jaktdebatt – historia, effekter och framtid

Frågan om skottpengar väcker återigen debatt i jakt-Sverige. Är det ett effektivt verktyg för att kontrollera vissa djurarter, eller riskerar det att skapa nya problem? Svaret är lika mångfacetterat som historien bakom denna gamla idé.

Från medeltidens byalag till dagens politik

Sverige har haft skottpengar i över åtta sekler. Under medeltiden kunde jägare få betalt för att fälla rovdjur som varg och björn. Syftet var att skydda både människor och tamdjur. Belöningen finansierades av staten eller lokala byalag, men redan då uppstod misstankar om fusk och otydliga regler kring ersättningarna.

Den sista skottpengen på varg betalades ut 1965 – strax innan vargen fridlystes. Sedan dess har frågan fortsatt att dyka upp: hör pengar egentligen hemma i dagens viltförvaltning, eller snedvrider de naturvården?

Pengar som morot – och som fälla

Under senare år har ämnet åter blivit aktuellt. Ett uppmärksammat fall var 2022, när fiskeguider utlovade 50 kronor per fälld skarv för att minska bestånden. Aktionen gav resultat – fler fåglar fälldes – men väckte också stark kritik från forskare och organisationer som Jägareförbundet.

I andra länder har man sett ett fenomen som ibland kallas “kobraeffekten”. När människor får betalt för att utrota ett djur, kan de börja gynna populationen för att säkerställa fortsatt inkomst. Resultatet blir ofta det motsatta: fler djur istället för färre.

När belöningarna faktiskt fungerar

Trots riskerna finns exempel där skottpengar har fungerat som tänkt. På Island betalas ersättning till jägare som minskar beståndet av fjällräv, till skydd för markhäckande fåglar. Systemet är lokalt styrt och anses effektivt.

I Sverige har Länsstyrelsen i Västerbotten infört liknande ersättningar för jakt på rödräv, med målet att stötta den hotade fjällräven. Även privata jaktlag har använt ersättningar för arter som mård, räv eller kråkfågel, då helt utan statlig inblandning.

Historien lär oss något

Historiskt sett har utfallet av skottpengar varit blandat. I vissa fall skyddade de jordbruk och vilt; i andra fall ledde de till överjakt, fusk eller bristande kontroll. Ett ofta citerat exempel kommer från 1900-talets Sörmland, där syftet att minska vildsvinsstammen istället ledde till att stammen växte – eftersom djuren blev eftertraktade som jaktbyte.

Vad räknas egentligen som skadedjur?

Frågan om skottpengar hänger nära ihop med hur vi definierar ett “problemdjur”. Är skarven en fiskfiende eller en naturlig del av ekosystemet? Är vildsvinet en skadegörare eller ett uppskattat vilt? Synen skiftar mellan olika grupper i samhället, vilket gör det svårt att skapa enhetliga riktlinjer.

Framtida system för skottpengar, om de alls införs, kommer troligen att vara lokalt anpassade och strikt kontrollerade. För att fungera krävs balans mellan biologiska, etiska och samhälleliga perspektiv.

Det verkar alltså som att frågan kommer att förbli aktuell länge än – och kanske måste framtidens jägare och beslutsfattare återigen ställa sig samma fråga: hur mycket är egentligen ett djurliv värt?