GPS övervakning vid vargjakt väcker debatt om frihet tillit och myndighetsmakt i svenska skogar

Det började med ett beslut som fick många jägare att höja på ögonbrynen – och en chefredaktör att ta till pennan.

Länsstyrelsen i Västmanland har nämligen beslutat att kräva GPS-övervakning av jägare som deltar i licensjakten på varg. Anledningen? Några få personer ska ha använt motorfordon för att genskjuta varg, något som är ett klart regelbrott.

En i grunden enkel tanke – stoppa fusk – har därmed växt till en het fråga om tillit, integritet och myndighetsmakt.

Ett “nödvändigt ont”, säger länsstyrelsen

Daniel Mallwitz vid Länsstyrelsen förklarar att syftet med beslutet är att komma åt olagliga körningar. Han medger att ingen egentligen vill ha GPS-spårning, men menar att det är ett nödvändigt steg. ”Det handlar om ett fåtal som förstör för alla andra”, säger han – och sätter fingret på den klassiska konflikten: när några få bryter mot reglerna, får alla betala priset.

“Staten riktar sig mot fel människor”

Men långt ifrån alla köper den logiken. I en uppmärksammad krönika i Svensk Jakt ifrågasätter chefredaktör Martin Källberg hela upplägget. Han menar att GPS-övervakningen inte riktar sig mot de som verkligen bryter mot lagen – utan mot de laglydiga jägare som faktiskt gör allt rätt.

Källberg drar en parallell till samhällets kamp mot gängvåld. Han frågar retoriskt vad som skulle hända om man föreslog samma typ av övervakning för de som tillhör kriminella nätverk. Han tror knappast att förslaget skulle tas emot med tystnad – snarare skulle det skapa ett ramaskri om integritet och rättssäkerhet.

Jägarkåren vill lösa problemen själva

Källberg poängterar att jägarkåren redan har starka verktyg för att hålla ordning inom sina egna led – såsom social kontroll, tydliga normer och etiska värderingar. När någon gör fel är det ofta de andra jägarna som bäst kan sätta stopp. Ett enstaka regelbrott ska inte leda till att alla betraktas som potentiella brottslingar, menar han.

Svenska Jägareförbundet har också gått hårt ut mot beslutet och kallat det “fullständigt oacceptabelt”. Förbundet ifrågasätter dessutom om länsstyrelsen ens har juridiskt stöd för ett sådant ingrepp.

En djupare fråga om förtroende

Bakom hela debatten ligger något större än bara frågan om vargjakten. Det handlar om hur mycket staten ska få övervaka människor som enligt lagar och regler redan gör rätt för sig.
Det handlar också om något mer känslomässigt – relationen mellan byråkratin i staden och frihetskänslan i de svenska skogarna.

De flesta jägare följer reglerna. Men när myndigheter bygger sina beslut på misstankar mot några få, riskerar förtroendet att smulas sönder. Samtidigt pressas länsstyrelserna att visa handlingskraft – särskilt i frågor som rör varg, där känslorna redan är starka.

Och där står vi nu. Med GPS-pejlar och principer i krock, och en jaktkultur som känner sig ifrågasatt.

Frågan är: hur långt ska staten egentligen få gå för att stävja regelbrott? Och gäller samma måttstock när det handlar om de verkligt farliga brotten i samhället?

Debatten lär fortsätta – långt efter att snön smält i de västmanländska skogarna.

Vad tycker du? Är GPS-övervakningen ett nödvändigt verktyg för att skydda jaktens trovärdighet – eller ett steg för långt mot överkontroll?