Byallmänningarnas envisa kamp tvingade fram JK:s fjälljaktvändning – en ny era för rättssäkerheten i norr

Efter flera år av juridiska turer har Justitiekanslern (JK) ändrat kurs i den infekterade fjälljaktsfrågan. Bakom beslutet finns inte någon snabb politisk manöver, utan ett uthålligt och envist arbete från byallmänningarna i Kiruna och Gällivare – människor som länge kämpat för att svensk lag ska gälla även på fjällmarkerna.

Från ett rättsfall till en folkrörelse

Allt tog fart 2022, när Talma sameby stämde staten och krävde ensamrätt att upplåta jakt och fiske inom sitt område. Den typen av krav hade vi sett förut – i det så kallade **Girjasfallet**, där samebyn gick segrande ur striden. Många befarade att historien skulle upprepa sig, med stora konsekvenser för alla som brukar fjällmarken.

Men den här gången svarade byborna. I Kiruna och Gällivare växte en rörelse fram bland byallmänningarna – gemensamma markförvaltningar med rötter långt bak i historien. För dem var frågan inte bara juridisk utan handlade om rätten till hemtrakter, traditioner och ett sätt att leva.

En gemensam front

I Jukkasjärvi byallmänning samlades snabbt engagerade personer som vägrade stå vid sidan av. De tog kontakt med grannbyar, kartlade historiskt bruk och började sammanställa sina egna rapporter.
– Vi förstod tidigt att vi behövde berätta vår version, säger Anders Lundkvist, sekreterare i Jukkasjärvi byallmänning. – Det här handlade inte om paragrafer, utan om hur marken faktiskt har använts i generationer.

Redan samma sommar reste de till Stockholm för att möta JK:s representanter. Där presenterade de dokumentation, kartor och vittnesmål om lokalt brukande. Mötet ledde till något oväntat – JK beställde en historisk forskningsrapport, precis som byborna föreslagit.

En segdragen kamp om lagen

Snart stod det klart att den avgörande frågan gällde tolkningen av rennäringslagen. Byallmänningarna menade att lagen förbjuder samebyar att själva upplåta jakt och fiske till andra, och de krävde att JK skulle stå fast vid detta.

– Vi frågade gång på gång varför svensk lag inte följdes till punkt och pricka, berättar Lundkvist. – Länge fick vi inga svar.

När JK inte drev frågan i den riktningen gick byallmänningarna vidare själva:

I sina brev menade de att JK agerade i strid med legalitetsprincipen – en av grundlagens mest centrala rättssäkerhetsregler.

Kampen lämnar rättssalen

Samtidigt pågick en het debatt inom Renmarkskommittén. Förslag presenterades som påminde starkt om Girjasmodellen, där samebyarna får ensamrätt till upplåtelser. Kritiken blev massiv, särskilt från byallmänningar, jägare och markägare.

Rörelsen fick också stöd från flera håll, bland annat:

När regeringen till slut lade ner hela kommittén sågs det som en delseger för byallmänningarna. De har hittills lagt omkring två miljoner kronor och otaliga ideella timmar på sitt arbete.
– Vi har försökt hålla oss på rätt sida av både juridiken och värdigheten, säger Lundkvist. – Det enda vi har krävt är att lagen ska gälla lika för alla.

Vändningen

Hösten 2025 kom beskedet som få vågat tro på. JK meddelade att staten i de pågående fjälljaktsmålen nu skulle hävda upplåtelseförbudet – en tydlig kursändring från tidigare linje.

Flera bedömare menar att just byallmänningarnas ihärdiga arbete låg bakom vändningen.
– Det känns som ett kvitto på att uthållighet lönar sig, säger Lundkvist. – Att det faktiskt går att påverka, bara man håller sig till fakta och har tålamod.

Framtiden under fjällhimlen

Fyra andra samebyar har fortfarande pågående rättsprocesser mot staten om ensamrätt till småviltsjakten. Med JK:s nya hållning kan spelplanen komma att förändras.

Frågan om vem som egentligen har rätt att upplåta jakt och fiske på statens fjällmarker är långt ifrån avgjord. Men en sak är säker – kampen om fjällens framtid har fått en ny ton, och den kommer att fortsätta ljuda mellan fjälltopparna.

Hur ser du på JK:s omsvängning? Är det en seger för rättssäkerheten – eller ett bakslag för samiska rättigheter? Diskussionen lär fortsätta.