Fyrhjuling stoppas i fjällnära naturreservat – miljöhänsyn går före jakttradition
I det orörda skogslandskapet i Norrbotten ställs traditionella levnadssätt mot växande miljöhänsyn. Ett aktuellt fall illustrerar konflikten tydligt. En lokal jägare och renskötare ville använda fyrhjuling för att nå sitt jaktområde i ett fjällnära naturreservat. Men både länsstyrelsen och senare Förvaltningsrätten i Luleå avslog ansökan om dispens från motortrafikförbudet – till förmån för naturens skydd.
Fyrhjulingsförbud i känsligt reservat
Området ifråga är ett naturreservat där skogen anses vara nästintill orörd. Att köra motorfordon där kräver särskilt undantag. Enligt lagen måste det vara absolut nödvändigt och inte riskera skador på naturen.
Jägaren menade att jaktområdet låg tillräckligt långt från övernattningsplatsen för att uppfylla kraven för dispens, men länsstyrelsens kontroll visade att sträckan var under åtta kilometer – inte över tio, vilket är riktvärdet.
Flera skäl lyftes fram i avslaget
- Terrängen består av våtmarker och mossar – känsliga habitat.
- Fyrhjulingens däck riskerar att orsaka markskador och erosion.
- Myndigheterna har noterat en ökning av liknande skador i liknande områden under de senaste åren.
Domstolen höll med och konstaterade att miljöskyddet vägde tyngre än jägarens praktiska behov. Jakt får fortsätta, men utan motordriven hjälp.
Traditioner kontra regler
Från jägarens perspektiv handlar det inte bara om bekvämlighet. Han lyfte fram flera praktiska och säkerhetsmässiga aspekter:
- Hygien – älgkött behöver tas om hand snabbt i värme.
- Säkerhet – att bära tung last långa sträckor i oländig terräng kan innebära risker.
- Tradition – området har brukats för jakt i över 40 år, ofta med hänsynsfull körning.
Han pekade också på att småviltsjakt i närliggande områden får viltet att dra sig undan, vilket försvårar älgjakten ännu mer. Fyrhjulingen skulle därmed göra jakten både mer hanterbar och trygg.
Två värden i konflikt
Fallet speglar ett större dilemma: hur mycket ska traditionella bruksrättigheter vägas mot behovet av långsiktigt skydd för känslig natur?
Länsstyrelsens slutsats var tydlig: det tillfälliga behovet av fyrhjuling kan inte väga tyngre än att skydda den unika urskogen från slitage. Därför blev beslutet att jakten får ske – men utan fordon.
Samtidigt aktualiserar detta ett bredare samtal som pågår i hela landet. Ska reglerna justeras för att möjliggöra traditionell jakt och renskötsel? Eller är strikt miljöhänsyn alltid nödvändig, även om den gör livet svårare för de som alltid levt nära naturen?
Vad tycker du? Är det rätt beslut, eller borde särskilda undantag kunna göras när tradition och kultur står på spel?