Björnjakt möter fågeljakt på Västgård Game Fair – hunden i centrum för jaktens hjärta och själ

Det var som att kliva rakt in i hjärtat av den svenska jaktkulturen när Västgård Game Fair samlade entusiaster från hela landet. Bland dem stod två namn i rampljuset: Rasmus Boström och Miranda Frings – två välkända jägare med helt olika fokus, men med ett starkt band till samma trogna följeslagare: hunden.

Två världar möttes under samma tak: den pulshöjande björnjakten och den lågmälda men intensiva skogsfågeljakten. Båda presenterade sina jaktpassioner med värme, erfarenhet och en tydlig röd tråd – samspelet mellan människa och djur.

Rasmus Boström – om dramatiken och allvaret i rovdjursjakten

Rasmus Boström är ett känt namn inom svensk jakt. Med många år i skogen och ett brinnande engagemang för rovdjursjakt – framför allt på björn – har han blivit en frontfigur inom området. På mässan delade han öppenhjärtigt med sig av den kittlande kombinationen av adrenalin, planering och ansvar som rovdjursjakt innebär.

”Det är inte bara att släppa hunden och hoppas att en björn dyker upp,” berättade han lugnt inför en fascinerad publik. ”Det krävs träning, framförhållning, och ett starkt band med hunden.”

Boström pratade om hur varje björnjakt är ett samspel i realtid – mellan jägare, hund och natur. Hundarna, ofta jämthundar eller laikor, måste tränas långsiktigt för att klara den fysiska och mentala pressen. Men det handlar också om respekt – för djuret, för jakten och för det ansvar man bär som jägare.

Miranda Frings – en tyst symfoni med skällande fågelhund

Miranda Frings förde istället in publiken i en helt annan värld. En lugnare, nästan poetisk jaktform: skogsfågeljakt med skällande fågelhund. Här handlar det inte om dramatik och snabba beslut, utan om tålamod, stillhet – och ett nära band.

”Det är en jaktform som kräver tid och en särskild respekt för naturens rytm,” sa Miranda med eftertänksamhet.

Hon beskrev hur hennes finska spets arbetar självständigt i skogen:

Det blir ett spel – nästan en dans – där människan och hunden följer varandras signaler, jobbar tillsammans utan att störa ögonblicket.

Hunden – mer än bara ett jaktredskap

Även om Rasmus och Miranda jagar i helt olika världar, landade båda i samma slutsats: Hunden är allt annat än bara ett verktyg. Det är en jaktkamrat, en partner, en länk mellan jägaren och naturen.

Att förstå sin hund, kunna läsa dess signaler och bygga förtroende tar tid – men det är just det som förvandlar en jakt från en aktivitet till en livsstil. För både Frings och Boström är det tydligt att själva jakten, oavsett form, bygger på relation – till hunden, till landskapet, till det vilda.

Ett levande hantverk i förändring

Västgård Game Fair visade återigen hur levande och mångfacetterad jakten är i Sverige i dag. Mitt bland montrar, föreläsningar och eldiga diskussioner vid kaffetältet, skapas möten mellan:

Föreläsningarna från Frings och Boström blev på många sätt en påminnelse om jaktens innersta väsen – att det inte bara handlar om att jaga, utan om att förstå. Att vara en del av något större.

Så oavsett om du själv tränar björnhundar, väntar bakom en gran med en spets i närheten – eller bara är nyfiken på hur jakten faktiskt går till – så var detta ett samtal värt att ta del av.

Och kanske, viktigast av allt: Det är inte ensamjägaren som står i centrum, utan samarbetet – med naturen, med hunden och med jakten som levande kultur.

Har du egna erfarenheter från rovdjursjakt eller fågelhundsjakt? Hur jobbar du med din hund i skogen? Dela gärna med dig – historierna är en viktig del av jaktens själ.