EU ändrar skyddet för vargen – Sverige inför ny era i rovdjurspolitiken

Den 14 juli 2025 markerar en historisk förändring i EU:s vargpolitik. För första gången på över tre decennier justeras skyddsnivån för varg, vilket ger medlemsländerna större handlingsutrymme att själva reglera sina vargpopulationer. Beslutet ses som ett stort steg för flera berörda samhällsgrupper – inte minst jägare, lantbrukare och boende på landsbygden.

Från totalkontroll till flexibilitet

Hittills har vargen haft en strikt skyddsstatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv (bilaga 4), vilket inneburit mycket begränsade möjligheter för länder att själva fatta beslut om reglering. Med den nya lagändringen klassificeras vargen nu under bilaga 5, vilket öppnar för en mer lokalt förankrad förvaltning.

• 2023 började signaler från EU-kommissionen om möjlig förändring.
• 2024 röstade en majoritet inom Bernkonventionen för sänkt skydd.
• Våren 2025 visade EU-parlamentet och ministerrådet sitt stöd.

Det här innebär att medlemsländer nu kan införa åtgärder som licensjakt, skyddsjakt och andra metoder för att balansera ekosystem och mänskliga intressen – inom ramarna för biologisk hållbarhet.

”Ett steg i rätt riktning”

Reaktionerna runt om i Europa har varit övervägande positiva. Flera organisationer inom jakt och lantbruk lyfter fram att det nya regelverket är ett sätt att minska konflikter mellan människor och rovdjur.

Med ökade fall av vargangrepp på både tamdjur och jakthundar, ses den nya möjligheten till lokal styrning som ett viktigt verktyg:

• Fårbönder får större chans att skydda sina djur.
• Jägare kan få ökade möjligheter till skyddsjakt.
• Boende i vargtäta områden får större inflytande.

Sveriges tur att agera

För Sveriges del är EU-beslutet en möjlighetsdörr snarare än en omedelbar förändring. För att EU:s grönt ljus ska få praktisk betydelse, krävs anpassningar på hemmaplan. Regeringen och Naturvårdsverket måste nu utvärdera hur lagar och riktlinjer kring vargförvaltning ska justeras.

Den svenska vargstammen har växt kraftigt de senaste decennierna, vilket har gett upphov till både framgångskänslor inom naturvården och frustration i vissa landsbygdsområden.

En berättelse om både framgång och frustration

Vargens återkomst till Europa har setts som ett ekologiskt framsteg. Men samtidigt har det lett till ökade spänningar:

1. Naturvänner ser återintroduktionen som en seger för biologisk mångfald.
2. Lantbrukare och boende i vargrevir kämpar mot rovdjursrelaterade problem.
3. Jägarorganisationer larmar om hotet mot jakthundar och viltförvaltning.

EU:s nya hållning erkänner dessa konflikter och ger medlemsländerna verktyg att bättre anpassa sin politik efter lokala förutsättningar.

Vad händer nu?

Det återstår att se hur Sverige väljer att gå vidare. Bland frågorna som väntar på svar finns:

• Kommer tillstånden för licensjakt att öka?
• Ska metoder för vargräkning och övervakning förändras?
• Får lokala organisationer ökat inflytande i beslutsprocesserna?

Inget är beslutat ännu, men Sverige står inför ett vägval som kommer prägla vargförvaltningen under lång tid framöver.

EU har tagit ett stort steg – nu är det Sveriges tur att forma sin framtida politik.